Väggmålningen "Greetings to the String Theory"
Lärarförbundets Hus. Essinge konferenscenter.

Strängteorin (teorin om att materians minsta beståndsdelar kan vara vibrerande strängar) fascinerade mig omkring 1970. Först mot 80-taletets slut började jag "måla av" dessa osynliga strängar. Det var en utmaning att försöka avbilda något som ingen hade sett och enbart fanns som en omdiskuterad teori. Det är dock inte min avsikt att illustrera vetenskapliga teorier. Strängteorin är för mig som vilket "motiv" som helst - typ landskap, porträtt eller stilleben - en startpunkt till att med färg och form måla en berättelse. Jag har alltså försökt transformera dessa rörliga strängar till målade "stillbilder" i en avläsbar bildtradition. Det lego-artade, fraktala system som jag arbetar med är betydligt smidigare än "att skrapa bort och måla över" som brukligt är i traditionellt måleri. Framförallt härmar - flytt och utbytbarheten - strängarnas tänkbara rörliga beteende.

På väggmålningen i Lärarnas Hus grupperar strängarna sig likt noveller i en novellsamling. Separata berättelser som bildar ett sammanhang. Strängarna kan också ses var för sig - som öppna och slutna sådana. T.ex. kan en ihoprullad sträng försedd med handtag bli en "Bärbar Solnedgång". Den vita ljudabsorberande väggen bakom och mellan strängarna kan läsas som ett fält av okänd mörk materia...

När jag monterade målningen (augusti) var det ovisst om 2013-års Nobelpris skulle knytas till Strängteorin. Idag (oktober) vet vi att det finns bevis för att strängarna kan finnas" på riktigt".